Luukku numero 19, ja jouluaamukampa sen kun harvenee. Tänään sytytin ensimmäiset jouluvalot huoneeseeni. Myöhemmin ripustan joulutähden ikkunaan.
Ulkona on jo pimeää, ja pimeämmäksi käy. Lauantaina on vuoden pimein päivä. Vielä kun tulisi sitä lunta.
Päivän kappale on Julsång för Knytt, eli Nyytin joululaulu.
"Det snöar hela natten
och natten är så kall
nu sover alla vatten
i kista av kristall,
alltför länge har vi väntat och vakat...
Då såg vi en stjärna som tändes,
ett varmt och vänligt bloss,
ni kan nog förstå hur det kändes
när julen kom till oss,
när vi visste att ljuset kom tillbaka!
Nu är det lätt att glömma
att kölden var så svår
nu har vi rätt att drömma
och tro på nästa vår
- tro att också mörker måste finnas.
Vår vinter var hungrig och bitter
för ensamhetens skull
men granen bär äpplen och glitter
och stjärnan är av gull,
det är i mörker som stjärnan kan brinna!"
(Tove Jansson)
Linkki kappaleeseen TÄSSÄ.
Syökää riisipuuroa, sytytelkää kynttilöitä ja nauttikaa hämärästä.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Kiva kun kävit!